Rasen: Mastiff
Historia / Ursprung:
Rasens namn anses komma från det latinska ordet manuetus=tämjd och har utvecklats över mastrin, mastin till mastiff. Andra namn som moloss, alan och alaunt förekom. Alla dessa hundraser med dessa benämningarna var stora, tunga och masssivt byggda med ett mer eller mindre trubbigt nosparti.
Hur rasen kom till England går inte riktigt att spåra. När romarna invaderade Britania, fann de en hundras som de kallade "de bredmunnade hundarna från Britania",de var ett nummer större än de romerska hundarna. Romarna blev mycket förälskade i dessa hundarna så att de importerade dessa hundar. Hundarna exporterades till Rom, där de fick strida mot lejon och björnar. På mitten av 1800-talet, närmare bestämt 1835 började renaveln av rasen. Men man korsade även in Sankt Bernard och Newfoundland och därför än idag kan det dyka upp långhåriga valpar i kullarna, men dessa långhåriga får ej användas i avel eller ställas ut, det är ett diskvaliserande fel.
Allmän Beskrivning:
Mastiff är en stor, kompakt, kraftig, symmetrisk och välbyggd hund. Den förenar pampighet och mod. Huvudet ger ett fyrkantigt intryck.
Mastiffen är en stor trevlig sällskapshund, en del har lyckats i lydnad och fått lydnadsdiplom, men den är ingen brukshund på grund av sin storlek och tyngd. Mastiffen är ingen krävande hund vad det gäller motion och absolut inte under dess uppväxttid, men när de vuxit klart kan den ta promenader somn de uppskattar, men de tycker lika bra om att lufsa runt ute på gården.
Temperament:
Rasen är lugn, tillgiven sin ägare, men den är också en bra vakthund. Det är en stor repektingivande hund, så på det sättet är det ingen som rusar in på gården och kastar sig runt halsen på en mastiff och tycker att den är världens gulligaste!
Övrigt:
Hanhunden blir ca 76 cm eller högre, och tiken blir ca 69 cm.
Hanen blir ca 72 kg tung och tiken blir ca 68 kg.
Som de flesta raser finns även på denna rasen höftledsfel (HD), arthros (AD), knäledsproblem och magsäckomvridning.
En mastiff får aldrig vara mager i sin uppväxttid ej eller övergödd. En mastiff växer fruktansvärt, de kan öka ibland med 5 kg i veckan, så den behöver all energi åt att växa, inga långpromenader och leka med likasinnande i lagom proportioner.
För mer info skriv...
// Yasse
VIKTIGT!!!
Jag ville bara på minna alla som har en lång hårig hund eller en men " in tryckt " nos att vara försiktiga nu när det är så varmt ute! Ta inte era långa e.m promenader utan gå bara ut så att de får göra sina behov. Sen när det bli svalare kan ni ta era långa promenader. Glöm INTE vatten om ni ska bort med hunden när det är som varmast. Om nu ni märker att er hund har det jobbigt kanske flåsar jätte mycket så kyla ner dom med vatten det är det snabbaste sättet att få den kall igen. Om ni ska bort någon stans så kan ni ju ta med en våt handuk och lägga på ryggen på hunden. Det är också ett sätt att få hunden nerkyld. Jag själv har en lång hårig hund som vi klipper på sommarn så att hon inte ska få det jobbigt och min moste har en Fransk Buldogg som inte får ta sin långa promenad när det är varmt ute. Jag ville bara påminna er om det.. Har nämligen sätt några göra misstaget och blir så arg! Glöm inte heller om ni lämnar hunden i bilen att rutan måste vara ner vevad!! Om ni inte vill göra det så mycket med ena för att ni är rädda at hunden ska "hoppa" ut så veva ner alla lite istället. Och ni MÅSTE ha vatten där inne!! Det blir som en jävla bastu i bilen. Och det ses som djur plågeri om ni inte gör det så ni kan få böter för det... Som sakt ville bara påminna..
//yasse..
Rasen - Grand Danois (Great Dane)
Dagens eleganta Grand Danois förfädrar var stora, tunga och ganska klumpiga stridshundar som kom till Mellaneuropa från öster under de keltiska folkvandringarna. Germanska folkstammar använde dessa stridshundar som vakthundar vid sina borgar. Romarnas hundar kallades molosserhundar och kan liknas något vid dagens rottweiler. Som stridshundar och jakthundar var de mycket effektiva. Från 1400-talet förekom export av jaktdoggar från Storbritannien till kontinenten. Dessa hundar var för stora och tunga för att klara av storviltsjakten. Därför började man korsa in stora vinthundar, huvud- sakligen föregångare till dagens irländska varghundar och skotska hjorthundar. I Europa började så en rad furstar bedriva avel och avelsarbetet lade grunden till vår moderna Grand Danois.
Allmän Beskrivning:
Grand Danois är en ädel, lugn och värdig hund. En hundvärldens Apollo. Den är trogen sin familj och håller en viss distans till främlingar. Grand Danois är inte någon komplicerad ras, men man bör tänka sig för mer än en gång innan man köper en. Valpen blir stor och kräver utrymme och en fast, stark hand som vuxen. Fostran skall börja tidigt för att hunden som vuxen skall fungera bra. Alltför ofta kommer valpköparen åter när framförallt hanvalpen blivit 10-12 månader, för att man inte klarar av sin hund längre. En stor Grand Danois som tillåts hoppa kan välta både folk och föremål. Eller en tuggande uttråkad Grand Danois som kan göra stora hål i både väggar och inredning.
Temperament:
Idag är rasen en utpräglad sällskapshund och älskad av rasentusiasterna för sin värdighet, lugn och älskvärdhet. Den är hängiven sin familj men kan vara något reserverad inför främmande tills de är godtagna av familjen. Den är mycket tålmodig med barn även om småbarn lätt kan bli trampade på när den passerar. Grand Danois är en god vakthund som inger respekt.
Övrigt:
Grand Danois "får" ha kyperade öron men inte svans.
Han hunden blir ca. 76 - 86 cm hög i manken och tiken blir ca. 71 - 81 cm.
Hanen blir ca 54 - 72 Kg och tiken 45 - 59 Kg.
Grand Danoan kan ha färgerna: Svart, svart- vit, randig, ljus brun och blå-grå.
För mer info skriv till mig...
